Gabriellakarin.devote.se
"Jag är inne i en period då ingenting känns tillräckligt samtidigt som allt är för mycket. Jag vet inte om jag är glad eller ledsen, trött eller pigg. Egentligen tycker jag om höst, men jag tror att jag kommer in i en depression för det är så hemskt mörkt och kallt. Jag tycker inte om tanken på att dagarna blir kortare för nätterna blir ju inte heller längre? Istället är det som att dagen fylls ut av en frustrerande tomhet. Jag blir mer stressad när jag inser att allt inte kommer hinnas med. Samtidigt satsar jag heller inte helhjärtat på något.
Har ni också en sådan prestationsångest att ni aldrig vågat säga att ni gjort ert bästa? Jag har aldrig i hela mitt liv sagt "jag gjorde mitt bästa", för jag tycker aldrig det jag gör är tillräckligt bra för att räknas som bäst och jag vill gärna tro att jag egentligen kan göra bättre av just den anledningen.
Jag som inte har samma disciplin som förut håller inte måttet för mina egna förväntningar, vilket gör att jag hamnar i en negativ spiral, en ond cirkel som förstör mig lite grann. Jag känner inte igen mig själv när jag pratar för jag säger saker jag själv tycker är totalt onödiga. Vet inte om det beror på mig själv eller den jag pratar med, kan inte bestämma om jag ska ge någon annan skulden för att jag känner den här eviga frustrationen.
Det är höst, en tid för nystart, men jag tar ett steg fram och två bak. Jag älskar förändring, utveckling, bestämda steg i riktning mot ett mål...ändå räcker det inte ända fram och jag får lust att bara släppa allt.
Jag är en positiv människa, lever för att se ett leende på andras läppar och skrattar åt allt och inget. Men varför varför varför är det så svårt att vara nöjd?"
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Klicka på texten för att komma till bloggerskan.
